Till att börja med, jag är inte en professionell fotograf. Jag är en systemutvecklare. Jag tjänar mitt uppehälle på att utveckla systemlösningar utifrån mina kunders behov. Jag arbetar aldrig gratis, utan snarare så arbetar jag enligt en av två modeller. Endera kommer jag överens med en uppdragsgivare om vad som ska åstadkommas, och ett fast pris för detta, eller så arbetar jag på löpande räkning, dvs jag fakturerar för nedlagd tid. Min timkostnad i dessa fall är baserat på dels mina kostnader i utrustning, dels mina kostnader i personlig utbildning, men även en premium i form av min erfarenhet, att jag kan åstadkomma en bättre lösning än andra jämförbara leverantörer.

En sak som ofta slagit mig, är hur fotografer (dragna över en kam) har en väldigt stel och smal syn på hur man kan ta betalt i framtiden. På många vis påminner de om musikindustrin, som förlorat ett decennie på att kämpa för en uppenbart död affärsmodell.

Det som specifkt drog min uppmärksamhet just nu är detta inlägg, ett debattinlägg på Journalisten.se, där en grafisk formgivare lite försynt frågar sig varför fotografer inte kan tjäna sitt uppehälle på samma vis som de flesta andra av oss. Han gör jämförelsen med en snickare, som byggt en dörr, och undrar varför snickaren (enligt normala fotograf-avtal) ska få betalt ännu en gång varje gång en ny gäst i hans (alltså kundens) hus går genom dörren?

För detta blev han hårt angipen, bland annat (på ett ganska otrevligt vis) av bl.a. ordförande i Svenska Fotografers Förbund och ordförande i Pressfotografernas Klubb Sverige, personer jag skulle anta har nått en viss nivå där retoriken höjts över "du är dum"-stadiet. Det är mycket anklaganden om att "då kan du väl ta din bild med mobilkameran och vara nöjd med den".

Om det är något min egen erfarenhet av att ta bilder har givit så är det en enorm respekt för den yrkesskicklighet en professionell fotograf innehar. Jag har själv sålt mitt fotografarbete till vissa klienter, huvudsakligen sådana som inte kunnat ta det ekonomiska avbräck det skulle innebära att kontraktera en traditionell fotograf. I dessa fall har jag varit fullkomligt öppen med det faktum att en mer erfaren fotograf troligtvis skulle ta bättre bilder, men för vissa kunder är det lägre priset värt den lägre kvalitén. Eller så kanske det är just den ökade flexibliteten som gjort mitt alternativ lockande? Det har nämligen vid inget tillfälle varit aktuellt att annamma den affärsmodell som är gängse i fotografvärlden.

För mig ter det sig självklart att man utför ett arbete, till ett överenskommet pris, och att klienten sedan har rätt att nyttja resultatet av det arbetet såsom den själv finner det lämpligt. För att anknyta till mitt huvudsakliga arbetsområde, så är det självklart att den kund för vilken jag byggt ett system (något som ofta kräver en stor del kreativt arbete) får använda detta system även om kunden sedemera anställer fler användare till systemet, eller till och med anställer egen personal (eller kontrakterar konsulter) för att vidareutveckla systemet; varför skulle det vara en skillnad mot de fotografier jag tagit åt kunden?

Jag misstänker att jag om detta inlägg sprids, kommer jag få samma typ av angrepp på denna site. Jag vill föregå vissa av dessa angrepp med att förtydliga att jag självklart inte önskar att fotografer ska arbeta oavlönat, utan endast att de ska fundera på om det inte existerar andra affärsmodeller än den gängse, och inte omdelbart bli agressiva vid blotta diskussionen om detta. Jag företräder inte på något vis inköpare av bilder annat än för mitt egna privata bruk. Jag förespråkar inte att någon fotograf ska ge ifrån sig ofärdigställt råmaterial, som inte representerar fotografens kunskap och kapacitet, utan att fotografen i slutänden av uppdragen ska lämna ifrån sig sorterat, utvalt och korrigerat material i högsta kvalitet, som klienten sedan kan använda som klienten (vare sig det är ett företag eller en privatperson) finner lämpligt.