Ibland stöter man på debatter som man bara inte kan förstå, därför att en sida ter sig så självklar, okontroversiell och oantastlig att man inte förstår hur någon kan argumentera mot det.

Expressen tar en sådan oförklarlig ställning i surrogatmödraskapsfrågan. Som avskräckande exempel tar man en engelsk kvinna som finner sinnesro och mening i att vara gravid. Sju gånger har hon fött någon annans barn, sju gånger har hon hjälpt par som annars skulle varit barnlösa, för många livets största tragedi. Och i processen har hon inkasserat en hyffsad ekonomisk ersättning.

Men hon utmålas som ett avskräckande exempel, en kvinna som uppenbarligen inte är myndig att ta sina egna beslut. Det talas om henne och andra surrogatmödrar som “bebisfabriker”, en “mänsklig avelsindustri”.

Expressen försöker belysa frågans “principiellt komplexa karaktär” (även om man alltså gör det helt ensidigt). Fast man har fel, för det är ingen principiellt komplex fråga. Det är en principiellt otroligt enkel fråga. Varje människa har rätt att bestämma över sin egen kropp. Den rätten innefattar att göra en abort, och precis lika mycket att välja att föda någon annans biologiska barn. Det är inte ett beslut staten ska ta åt människor.