Pride har kommit och gått, och jag som många har ägnat det ganska lite uppmärksamhet, inte för att det skulle vara upprörande på något vis utan bara att det är ett lite onödigt spektakel i mitt tycke; homo-, bi- eller transsexuell är knappast kontroversiella längre utan helt normala medlemmar i samhället (här i sverige alltså, inte ännu överallt). Visst, det finns folk som blir upprörda, men de är ganska få, och är kort sagt idioter (och alla andra ser dem som just idioter). Ganska ofarligt i de flesta fall. Dessutom dör de ut efter ett tag, det tillkommer inte så speciellt många nya. Nothing to see here, move along. Det är väl egentligen bara när frågan om rikets omedelbart förestående sönderfall om homosexuella skulle få gifta sig, som någon egentlig kontrovers framkommer.

Men kanske är det jag som har skygglappar. Kanske är det bara för att jag endast ser de mest “normala”, homosexuella som lever i monogama, stabila förhållanden, som skaffar villa vovve och i vart fall vill skaffa barn, de som är precis exakt som den stora majoriteten sånär som på partnerns kromosomuppsättning. Tittar man på folk som faller lite utanför (den uppdaterade) mallen, tittar man på lite mindre minoriteters situation, så blir man ibland påmind om att det inte är riktigt så enkelt.

Jag studsar till exempel till rejält när jag läser om ett lagförslag som skulle kräva att transsexuella ska kastreras. Jag trodde i min enfald att vi för evigt hade lämnat tankarna om tvångskastrering av icke önskvärda element (enligt den vid var tid rådande statsdefinitionen) bakom oss. Men om det nu är så att vissa människor måste förhindras från att sprida sina förorenade gener vidare, så skulle jag vilja lägga fram förslaget att man använde den metoden mot en helt annan grupp. Jag föreslår härmed tvångskastrering av alla kristdemokrater; de är i min mening ett långt större hot mot resten av befolkningen, än någon som bara råkar identifiera sig med ett annat kön än han/hon var född som.