En webbdesigner har omsom vunnit, omsom förlorat ett mål mot en fotograf, angående att webbdesignern på sin egen site lagt upp en thumbnail av en skärmdump från en site han/hon byggt. På siten, och således även på thumbnailen av skärmdumpen av siten, finns en bild vars upphovsrätt tillhör en fotograf, 37×14 pixlar stor. Fotografen skickar prompt en faktura till webbdesignern på 75 papp, webbdesignern säger vi låter domstolen avgöra, Tingsrätten finner till fotografens fördel, Hovrätten till webbdesignerns och nu väntar vi på högsta domstolen.

I USA är jag rätt säker att situationen i fråga hade varit ett tydligt fair use-fall, och att webbdesignern hade varit helt på det torra. Men något sådant existerar ju inte riktigt i svensk upphovsrätt, tyvärr.

Ett intressant blogginlägg ställer den principiella frågan, när upphör en bild vara en bild efter att den förminskats? Som exempel används en bild som successivt förminskas till oigenkänlighet. Sedan frågas bloggens läsare vad de anser. Intressant nog anser många av kommentatörerna att det ALLTID är “bildstöld”, även när bilden förminskats ner till en enda pixel. Det enda problemet, anser dessa kommentatörer, är bevisfrågan; hur bevisar man att den här pixeln kommer från just min bild?

De flesta menar att gränsen går någonstanns runt det läge där man aldrig kan identifiera orginalet. Endast ett litet fåtal tycker att det hade varit bra om vi hade en starkare citaträtt, att webbdesignern borde ha rätt att göra vad han/hon gjort, att visa en någotsånär identifierbar thumbnail av en site där ett fotografi han/hon inte hade upphovsrätten till ingick som ett grafiskt element. Iofs får man tänka på att det är en fotografinriktad blogg, så läsarna är ju inte direkt ett statistisk säkerställt riksgenomsnitt.

Som en liten sidogrej så stör jag mig otroligt mycket på att till och med fotografens juridiska ombud, Staffan Teste (“Bildombudsmannen”) passar på att klämma ur sig det äldsta och mest genomidiotiska argumentet i upphovsrättsfrågor, och kallar allt han inte håller med om för “stöld”, och alla meningsmotståndare för “tjuvar”.

Skulle hovrättens dom stå sig skulle alla små bilder tagna av en fotograf plötsligt få användas fritt. Det är en orimlig tolkning. Fotografen har i det här fallet inte medgivit någon förminskning eller förvanskning av sina bilder. Det kan inte vara så att bildtjuvar går fria enbart genom att förminska sitt stöldgods.

Frågar du mig är Staffan Teste en mordbrännare. Han borde sluta med terrorism omgående. Det här måste vara trolöshet mot huvudman.