Jag blir förvånad över att det inte är mer väsen för att Jonas Bergling blev avskedad* från EDB eftersom han (på sin fritid) är engagerad i Piratpartiet. Det har varit ett par små pliktskyldiga artiklar i SvD och Expressen, men inget stort. EDB har inte fått försvara sig det minsta. Man undrar hur det hade låtit om han var vänsterpartist istället, då hade väl hela kulturetablisemanget ramlat ner över EDB som ett skruvstäd. Eller, tänk tanken, att någon blivit avskedad för att man var engagerad i Feministiskt Initiativ – ett signifikant mindre parti än Piratpartiet. De ansvariga hade blivit hudflängda i media, det hade blivit ett ramaskri, och det skulle inte förvåna mig ifall ledningen hade fått avgå efter några veckor. EDBs aktiekurs hade fallit minst 20%.

Visst kan det finnas lägen där anställdas åsikter på deras fritid har en negativ effekt på företaget. Det gäller i första hand företagsledare och andra som är tydliga “ansikten utåt”. Och ja, jag tycker i princip att företag ska ha rätt att avskeda folk av det skälet. Men varje sådan handling ska vara en otroligt tunn linje, som företaget borde få försvara öppet och tydligt mot en kritisk press.

Och, som jag sa igår, det är ett mycket tydligt exempel på varför man måste ha möjligheten att vara anonym för att våga framföra politiska åsikter, och i förlängningen för att en demokrati överhuvudtaget ska fungera.

* Ja, jag vet att han inte var anställd, han var “anställd”; precis som de flesta företag i sverige (och norge) så vill ju EDB absolut inte ha anställda om det går att undvikas, så man använder sig av långtidskontrakt på resurskonsulter från t.ex. Poolia. Så går det när anställningsskyddslagarna är så hårda att ingen vill anställa, då gör man den här typen av dyra och besvärliga konstruktioner, och slutresultatet av för mycket rättigheter är att den “anställde” inte får några rättigheter alls, överhuvudtaget.