Regeringen är nog inte ondskefull i sig (inte mer så än regeringar i allmänhet, i alla fall), men problemet som de springer på gång på gång är att de totalt saknar den ryggmärgsreflex som skulle få dem att reagera när de kommer med en idé som kränker individers privatliv. Det är säkert jättepraktiskt på många sätt att få detaljerad medlemsstatistik från A-kassorna, men i samma sekund som man kommer på den tanken, så BORDE man känna att “hoppsan, vänta nu, är det riktigt bra att vi skapar ett heltäckande register över vilka politiska sympatier merparten av svenska befolkningen har?”. Jag tror inte någon i regeringen egentligen tycker det är bra (eller i vart fall bra nog och viktigt nog att ta strid om), utan bara att det slog dem aldrig att det blir resultatet.
Sen kan man så klart tycka att det är förjävligt att politiska intresseorganisationer ska administrera en huvudsakligen skattefinansierad generell trygghetsförsäkring som – om den ska finnas alls – rimligtvis borde gälla alla lika, oavsett om man vill vara medlem i facken eller inte (och vilket fack i så fall). Men nu är det så det ser ut, och om man inte vill ändra på den ordningen (och alliansen är ju livrädda för att uppröra facken), då ska man vara rejält restriktiv med hur man sammanställer informationen därav…
Fast nu kommer vi till en annan av regeringens grundläggande problem, att man fått för sig att det är att “visa regeringsduglighet” att aldrig lyssna, aldrig kompromissa och framförallt aldrig, någonsin, ändra sig när man första gången yppat ett beslut. Så självklart kommer det här att drivas igenom, oavsett kostnaden.
