http://www.olympusamerica.com/cpg_section/oima_next.asp?cid=oima_geto_next_tw

The EP-1 came out in June last year, the EP-2 in November. I have thought that it was because the EP-1 wasn’t really finished when it was released, it was just something Olympus was “forced” to release before Panasonic stole their thunder with the GH1, and the EP-2 was what it was originally “supposed” to be. But if they are going to release a third m43 model soon, that means that the series is on an unprecedented sub-6 month release schedule.

It could also be the rumored (but never confirmed) “semiprofessional” m43 product line. If so, it means I once again don’t make even close to enough to get the hardware I really want…

I morse forcerade UPS-föraren den annars så svårövervinnerliga portkoden, och levererade min DX. Snabb breakdown, ris och ros:

• Den är stor. Härligt stor och förfärligt stor. Skärmen är underbar att läsa på, stor och skarp, men den är också såpass stor att man inte gärna lägger sig i soffan med den, utan det är mer något man håller med båda händerna och vilar armbågarna mot ett bord. Den ersätter inte vanliga lilla läsaren, utan är ett tydligt komplement.
• Den revolutionerar PDF-läsning. De flesta filer kan man läsa i porträttläge, och i de fall man vill zooma in på något så är det bara att vinkla läsaren så går den i landskapsläge.
• Den är långsam. Gissningsvis har den samma processor som en vanlig Kindle 2, och den mäktar inte riktigt med att hantera nästan fyra gånger så många pixlar. Sidbyten är inte smärtsamt långsamma, men de är märkbara på ett helt annat sätt än med Kindle 2:n. Och läser man en PDF är tiden för sidbyten beroende av hur pass komplex sidan den ska rendera är. Ibland kan det ta 5 sekunder att byta sida (inte ofta, men i värsta fall).
• Den är lite dyrare än den smakar. Om ett år kommer vi säkert skratta åt tanken att lägga 4700 på en bokläsare, men, det är vad man får stå ut med som early adopter. Jämfört med att vara den första som skaffade stor plasma-TV så kommer man ju lindrigt undan…
• Det är sanslöst smidigt att, direkt när man packar upp den, omedelbart ha tillgång till alla böcker man har köpt hos Amazon, och få dem uppslagna till precis den sidan man var på med andra läsaren.
• Standard-läder-fodralet har små magneter inbakad, så att den snäpper fast i stängt läge, vilket är smidigt. Önskar att fodralet till lilla Kindlen också gjorde det.

En Amazon Kindle är en lustig grej. Den är helt full med fel och begränsningar, utbudet är minimalt i sverige, priserna är löjeväckande (både på enheterna och på böckerna), och det är ett låst DRM-skadat system som gör att böcker man köper idag kanske inte är läsbara i morgon. Mjukvaran har dessutom brister och begränsningar som skulle göra ett dagisbarn förnärmat (t.ex. kan man inte sortera sina böcker på något vis, t.ex. i mappar).

Men hårdvaran är otrolig. Sedan jag skaffade min Kindle 2 en dryg månad sedan har jag knappt släppt den ifrån mig. Det har blivit en av de här prylarna, som man inte förstår hur man någonsin levde utan. Jag har dessutom, fel och begränsningar till trots, lagt en förbeställning på en (ännu dyrare) Kindle DX, väntar på en leverans nästa vecka.

Till Amazons försvar så händer det faktiskt saker. Utbudet som är tillgängligt i sverige växer, praktiskt taget dagligen. Någon gång efter nyår blev iphone-appen tillgänglig. Och idag öppnade Amazon upp en av sina publiceringsplattformar, Digital Text Publishing, som låter författare själva publicera sina böcker utan mellanhänder (andra än Amazon själva, alltså), så att det kan användas av författare utanför USA. Tyvärr är det just nu begränsat till att man bara kan publicera böcker på engelska, tyska och franska, men det är ändå två språk fler än vad som var möjligt igår, och Amazon lovar att man arbetar på att lägga till fler språk snarast möjligt. Givet utvecklingstakten man ser, så tror jag för en gångs skull faktiskt på vad som sägs…

Självpublicering är den självklara framtiden, för författare precis lika mycket som musikartister. Och Amazon verkar vara på god väg att skapa det självklara verktyget för att facilitera det, ett verktyg som gör det lätt att sälja och ännu lättare att handla. Det är bara surfa in på hemsidan, välja sin bok, och pang så ligger den på enheten utan att man behöver leta efter några sladdar eller något. Har man inte en dator tillgänglig beställer man bara direkt från plattan. Det uppmuntrar verkligen till spontaninköp, att man skaffar en bok i samma ögonblick som man kommer på att man vill ha den (jag har nog lagt mer pengar på skönlitteratur den här senaste månaden, än under resten av 2000-talet tror jag). Om de nu bara kan göra sig av med DRMet, så att man kan känna sig helt säker på att pengarna inte är bortkastade bara för att det kanske dröjer några år innan hinner läsa boken.