“Justitieministern ska vara rättssamhällets främsta politiska företrädare, och statsministern har ett ansvar för att så är fallet. Nu kan vi konstatera att deras agerande har lett Sverige in i en situation där rättsamhället vacklar, och där grundläggande principer sätts åt sidan.”

Citatet är Carl Bildts, från en helt annan tid och plats (Ebbe Carlsson-affären) och har ingenting som helst med Ask eller gredelina kuvert att göra. Men det skulle passa perfekt. Mona Salin, här har du din soundbite.

När jag först skrev om detta ett par dagar sedan trodde jag att det var en groda bland många, ett idiotiskt uttalande som skulle tas tillbaka inom kort. Det är illa nog att vi har en justitieminister som inte rabblar fraser som “oskyldig tills motsatsen bevisad” och “lika inför lagen” i sömnen, men så må väl vara hänt. Alla kastar ur sig mindre genomtänkta uttalanden ibland.

Men jag hade aldrig kunnat förutse vad som skulle hända. Ask tog nämligen inte tillbaka uttalandet, annat än i små detaljer om att färgade kuvert kanske inte var praktiskt. Principfrågorna, att hon vill straffa folk när de de misstänks för brott snarare än när de döms för brott, samt att hon vill använda omgivningen (och, specifikt, familjen) för att skapa och utmäta det “egentliga” straffet, det tar hon inte tillbaka. Hon försvarar det. Hon vänder frågan utåt istället, och anklagar sina motståndare för att inte “bry sig om de här tjejerna“. Vilken jävla halmgubbe.

Tror man att man hjälper utsatta och utnyttjade kvinnor genom att skärpa straffet för brott mot sexköpslagen (det gör inte jag, men det är en helt annan fråga), så kan man så klart göra så. Men precis som alla andra straff ska det vara straff utdömda av domstol, och straffet ska verkställas efter dom har fallit. Det är inte knepigt. Det är inte konstigt. Och en justitieminister som inte håller med om sådana enkla saker ska inte vara justitieminister. Simple as that.