Militärens Lützendimma skapade trafikkaos

Uppdatering med lite mer info

Jahaja, Assange fick avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Inte jätteöverraskande, även utan att man behöver dra på sig foliehatten. Vad SD&co inte fattat är att det är ganska knepigt att komma till sverige frivilligt. Skälen att få uppehållstillstånd är i princip tre, att man ska flytta till sin familj som redan bor i sverige, att man har blivit erbjuden ett arbete av en svensk arbetsgivare som ingen i hela EU kan söka (!), eller att man studerar på svenskt universitet. Ingen av de skälen passar väl direkt in på Assange. Att man vill söka sin egen lycka här av helt egna skäl, godkänns inte. Det är som om politikerna aldrig någonsin tänkt sig att det ens skulle vara tänkbart.

Kanske får vi höra en motivering. Men förmodligen inte. Förmodligen står det inget mer intressant än “avslag”. En lustighet i sammanhanget är nämligen att avslag från Migrationsverket inte behöver motiveras, och kan normalt sett inte heller överklagas. Det räcker alltså att någon tjänsteman där helt enkelt inte kände för att släppa in honom, så är det slutdiskuterat.

För just nu, i alla fall. Vi får väl se, efter de kommande ryktade publikationerna kanske det finns asylskäl istället…

Om Wikileaks (eller liknande effektiv organisation) hade existerat tio år sedan, hade 9/11-händelserna kunnat undvikits? Det anser i alla fall några av de FBI-agenter som saknade metoder att varna allmänheten när organisationen fallerade (och som inte vågade lita på traditionella journalister som läcker som såll).

Lite då och då ställer man sig frågan, när man är i kontakt med Det Offentliga, om lagar och regler endast tas fram klockan 3 på morgonen efter riksdagens julfest. De är ibland så kolossalt idiotiska att man inte kan förstå hur någon kan formulera dem och ändå hålla rak min.

Instegsjobben är en sådan sak. Tanken är alltså att man ska underlätta för nyanlända (under de första 3 åren) invandrare att få jobb, genom att staten betalar en del av lönen. Ingen liten del heller, utan 75%.

Nu tycker jag iofs att det vore oändligt mycket smartare om vi INTE hade någon sådan lösning, utan helt enkelt gick till botten med grundproblemet, att kollektivavtal tvingar fram samma lön för alla oavsett förutsättning och förmåga. Det vore oändligt mycket bättre om någon med mindre kunskaper i svenska språket eller svenska regelverk och rutiner, och som av den anledningen var mindre produktiv, helt enkelt fick mindre betalt. Lönen skulle sedan öka successivt allteftersom kunskaperna och produktiviteten ökar, enligt en enkel och för alla parter rättvis tillgång- och efterfråga-princip.

Men nåväl, om man nu accepterar att alla ska ha samma lön och lägre produktivitet ska kompenseras av staten istället, så måste en schimpans kunna formulera en bättre lösning på problemet än instegsjobben. Problemen är två, för det första så är instegsjobben helt binära: endera är man berättigad till instegsjobb, eller inte. Ingen avtrappning eller liknande. Marginaleffekten för arbetsgivaren är med andra ord extrem. En person som inte är berättigad till instegsjobb är fyra gånger så kostsam som en som är det (ej räknat fördelen med att den som är berättigad till instegsjobb även är helt undantagen från LAS, bl.a. turordningsreglerna). Den person som precis lämnat möjligheten till instegsjobb bakom sig får nästan omöjligt att konkurrera med den som precis hamnar innanför gränsen. Och, den som har ett instegsjobb, löper en extrem risk att avskedas samma dag som den förmånen försvinner. Ingen naturlig, progressiv avtrappning av förmånen där inte.

Vidare, för att berättigas till instegsjobb, så måste man även samtidigt läsa svenska. Det kanske låter rimligt, men problemet är att “läsa svenska” på byråkratiska betyder “studera på SFI”. Helt bortsett från att man alltså inte kan välja en bättre, seriösare privat undervisning än denna kommunens slasktratt, så betyder det att man, för att få instegsjobb, inte får vara framgångsrik i sina studier! Så snart man går vidare från SFI till högre studier, så åker man ut ur systemet. Den som sover sig genom lektionerna och inte lär sig ett dugg (och de finns det många av) har inget att frukta, men den som arbetar hårt och klarar av studierna, går miste om instegsjobben (och kommer därmed, som tidigare konstaterats, kosta fyra gånger så mycket för arbetsgivaren).

Den som alltså arbetat hårt och på kort tid står inför att avsluta SFI-studierna, och samtidigt har en chans på ett fast jobb, har alltså två alternativ. Endera göra avslutningsprovet, och hoppas att arbetsgivaren anser att man är värd en fyra gånger så hög kostnad från en dag till en annan (exakt samma kostnad som någon som talar perfekt svenska, har en gymnasieutbildning och erfarenhet på den svenska marknaden). Eller så fejkar man ett dåligt resultat för att bli kvar på SFI, och harva samma kurser om och om istället för att gå vidare med mer kvalificerad svenskautbildning (som t.ex. SAS inom Komvux).

När Nya Socialdemokraterna nu ska vidareutveckla instegsjobben, så gör man ingenting alls för att rätta de här fullkomligt uppenbara problemen, utan det enda man kan tänka sig göra är gamla Socialdemokraternas patentlösning på alla problem, att öka bidragen, i det här fallet öka bidragsdelen från 75% till 80%, och alltså bara förvärra situationen, göra marginaleffekten ännu värre, att kostnaden ökar fem gånger istället för fyra. Man tar sig för pannan, och undrar för miljonte gången om allt egentligen bara är en dålig dröm.

Miguel de Paula (C) hotas med uteslutning för att han skakat hand med Jimmy Åkesson efter valresultatet.

Snyggt.

Bankys Simpsons-intro: Lite provocerande, ganska roligt, visst. Och, inte helt nytt och unikt om man säger så, eller hur? Jag är väl knappast den enda som tänkte på Kevin Smiths Clerks: The animated series, anno 2000?

Om man tittar förbi detaljfrågor i utformningen, så har sjukförsäkringen ett ytterst enkelt och tydligt syfte: att människor inte ska råka ut för oöverstigliga ekonomiska problem vid en oförutsedd händelse man inte kan rå för själv.

En graviditet är dock inte en oförutsedd händelse man inte kan rå för själv. Det är ett ytterst medvetet, och frivilligt, tillstånd, som dessutom ger gott om tid från det är påbörjat tills det börjar leda till problem.

Ja, självklart är det besvärligt att vara höggravid med tvillingar. Man kanske inte kan eller bör jobba när man närmar sig slutet av graviditeten. Ett förslag är att ta ut semester, eller om man inte har någon kvar, tjänsteledigt. Det finns till och med möjlighet att ta ut en del av föräldrardagarna innan födelsen. Fast det vill inte Rosita Rylander (eller otaliga andra, den här typen av artiklar poppar upp med jämna mellanrum). Det är inte så att hon “tvingas jobba”, som Aftonbladet hävdar i rubriken, för hon har alla möjligheter att slippa. Men hon vill helt enkelt äta tårtan och ha kvar den, slippa jobba, ha kvar alla sina föräldrardagar till senare, och ändå bli försörjd av andra.

Är det konstigt att sjukförsäkringen kostar en förmögenhet, och ändå inte räcker till för folk som verkligen råkar illa ut, när de stora massorna aldrig vill ta ansvar för sina egna livsbeslut?