DN skriver om att Stockholm äntligen ska få tillbaka lite av den extra trafikskatten (“trängelsavgiften”) som från början lovades skulle gå direkt till infrastruktursatsningar i huvudstaden. Men man blandar ihop korten ganska väl.

Fram till 2015 avsätter regeringen 900–1.000 miljoner om året av trängselskatterna för investeringar i Stockholm. Fram till 2015 beräknas överskotten hamna på mellan 650 och 700 miljoner. När regeringen avsätter upp mot en miljard om året betyder det att Stockholm får tillbaka mer pengar än vad stadens bilister betalat in i trängselskatt.

Snacka om att jämföra äpplen och päron i ett desperat försök att få det att se ut som vi får tillbaka mer än vi betalat. Men investeringarna jämförs just med överskotten från trängselskatterna. Den rena vinsten, alltså. Efter all kostnad för administration och extra personal, efter alla betalningar till IBM osv. Vad stadens (och omgivande kommuners) bilister egentligen betalar, är en enormt mycket högre summa. Under 2010 betalades 812 miljoner kronor i skatt och tilläggsskatt (femhundringen i avgift om man är en dag sen med inbetalningen).

Om man överslagsberäknar att det betalas in 800 miljoner om året från 2007 till 2015, snackar vi alltså 6,4 miljarder (den som vill ha exakta siffror kan nog surfa omkring lite på Transportstyrelsens site, där finns nog allt med önskad noggrannhet). När man jämför detta med att vi får tillbaka 3×950 miljoner, 2,85 miljarder, så blir det tydligare att det ingalunda handlar om att “få tillbaka mer än vad som betalts”.

Om målet var att få mer pengar till infrastruktursatsningar, så hade det så klart varit betydligt effektivare (och enklare) att skita i trängselavgiften på 6,4 miljarder, och istället höja kommunalskatten med, t.ex., hälften av det beloppet. Men målet är och har så klart aldrig varit att få mer pengar till infrastruktursatsningar, det har hela tiden varit en härlig kombination av höjd skattebörda (ett egenvärde i sig för politiker av alla färger), att straffa bilister (ett egenvärde i sig för miljöpartister) och, som lax på löken, en liten lektion från Stockholms kommun till kranskommunerna i vem som är vems bitch.