Marianne Levin, ordförande i SFIR (alltså Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd), slår på SvD ifrån sig ännu en gång om att SFIR skulle vara en förening för särskilda intressen, och upprepar ännu en gång att det bara är en förening för folk som är intresserade av att diskutera immaterialrätt. Men man behöver inte läsa mer än ett par meningar för att förstå just varför det är olämpligt för en domare att vara styrelseledamot i föreningen (i vart fall en domare som dömmer i just dessa frågor). Ty hon slår gång på gång fast att dagens system är en självklar och oundviklig del i ett marknadsekonomiskt system, att det är det enda sättet att säkerställa att intellektuell utveckling sker, och att alla förändringar av grundsystemet leder till total anarki.

Man kan förvisso tänka sig att justera detaljerna i systemet, men att ifrågasätta det, nej, det är något som “inte hör hemma i diskussionen”. Överhuvudtaget.

Faktiskt tror jag att Levin skrivit ner just de tydligaste beviset på att föreningen är en fullkomligt partisk organisation, totalt utan jämnvikt och balans. Det faktum att hon inte själv ser det, visar just på det tunnelseende man drabbas av när man bara diskuterar med andra av samma åsikt, år ut och år in…