Nu är jag riktigt arg.
De som har följt dagens debatt i riksdagen har fått se den mest vämjeliga demonstration av varför politikerföraktet vuxit sig så starkt på väldigt länge (någonsin, för min del).
Av allt att döma kommer FRA-proppen återremmiteras i morgon bitti istället för att sättas till omröstning, för att sedan under förmiddagen återintroduceras med några kosmetiska förändringar, specifikt skapade för att tysta framförallt kritikerna från Centern som hade kunnat stjälpa lagen; som nu kommer strongarmas till att acceptera de nya skrivningarna. Samtidigt har den enda uttalade motståndaren inom Moderaterna mer eller mindre mobbats ut ur omröstningen.
Intentionen är enormt tydlig: FRA-lagen ska gå igenom, punkt. De minimala förändringar man gjort förändrar inte grundprincipen, att lagen godkänner preventiv avlyssning av hela svenska folket, utan att någon behöver vara misstänkt för någonting. Det finns ingen omskrivning, ingen kontrollstation, ingen efterhandsgranskningsnämd som förändrar att detta är hån mot ett demokratiskt samhälle.
Men oavsett vad man anser om lagen, så går det inte att missförstå att det finns ett massivt folkligt motstånd till den. Riksdagen ska representera folket. Mellan val har inte majoritetsgruppen ett fullkomligt carte blanche att införa vilka lagar som helst, speciellt inte sådana som i många stycken går rakt emot det man faktiskt gått till val för. Att nyttja sina fyra år till att tvinga igenom repressiv lagstiftning (som bryter mot grundlagen) mot folkets vilja för att "visa regeringsduglighet" är inget annat än ett hån.
Jag kommer fortfarande stå utanför riksdagen i morgon bitti (i vitt), men jag hyser inte längre någon förhoppning att det gör någon skillnad.
I övrigt tycker jag att alla som missade debatten ska hitta en kopia (den kommer säkert snart på YouTube) och se Helena Riviéres inlägg. I något annat sammanhang hade det varit höjden av komik, jag har ingen aning vad hon rökt. "Folk klagar över att deras integritet kränks, men de måste ta ett personligt ansvar för integriteten, det kan inte vi göra… integritet kan aldrig kränkas av staten, för det är ett personlighetsdrag" (parafras, jag minns inte den exakta ordalydelsen). Men hon avslutar på ett mörkare spår, "All kontroll är berättigad tills dess motsatsen är bevisad, det är lika bra att folket vänjer sig vid det" (återigen parafras). Vad kallar man människor med den politiska åskådningen? Knappast "moderata".