I USA, där en större andel av befolkningen är sysselsatt inom handeln eller hotell- och restaurangbranschen, finns anställda i livsmedelsbutiker vars enda uppgift är att packa ner varorna i kundens matkasse. Sådana jobb kan endast finnas på en arbetsmarknad med extremt låga lönenivåer. I USA är lägstalönen 9000 kronor för en heltidsanställning, vilket är nära hälften av de svenska lägstalönerna.
Absolut, exakt så är det självfallet. Vidare kan man tillägga att deltidsarbete är vanligare, inget snack om “rätt till heltid” där inte. Och man kan få jobb, och få gå, på dagen. Vad jag inte förstår är hur det kan ses som något dåligt. Även i Sverige packas varorna i matkassar; det är bara det att kunden får göra det själv. Och personer med lägre erfarenhet, produktivitet eller hög risk för frånvaro, t.ex. unga, gamla, nyinvandrade, långtidsarbetslösa eller sjuka, går utan något arbete alls. År efter år efter år.
Och 9000 är inte så dumt jämfört med socialbidrag. Speciellt om man även väger in att det ger rätt till pension, a-kassa, sjukförsäkring etc. Och att matkassejobbet ibland leder till ett jobb på lagret, eller i kassan, eller annat “finare” jobb.
Alla skulle vinna på ett Sverige där det finns jobb för alla, oavsett förmåga och personlig situation. Men alla klarar inte av samma typ av jobb, och det kan aldrig ske när lägsta kostnaden för att ha någon som gör någonting överhuvudtaget är nästan 30000 per månad (inklusive arbetsgivaravgifter, kollektivavtalade försäkringar, betald semester, sjuklön osv.), och det är nästan omöjligt att byta ut en anställd som inte klarar av vad man förväntat.