Jag hade fel i en sak: Mediadrevet om konduktören som kastade av en 11-årig flicka, trots giltigt färdmedel, i en okänd stad, på kvällen, utan pengar, mobil eller bagage, och utan att på något vis kontakta någon, vare sig vårdnadshavare, polis eller personal på tågstationen, verkar hålla i sig i två nyhetsdagar i alla fall.
De flesta är ganska överens om att det är gravt fel att agera så, sen går åsikterna isär gällande vilket ansvar bolaget respektive den individuella konduktören har, och vilket straff som bör utmätas. Men två grupper står ut och tycker att det är helt rätt att kasta av barn mitt i ingenstans och hoppas att de överlever på egen hand. Sverigedemokraterna o co, för flickan var ju mörkhyad, så rätt åt na. Och sen SEKO, ty konduktören är med i facket och det är ju då axiomatiskt omöjligt att hon skulle kunna vara olämplig för sitt arbete. Man säger det faktiskt precis rätt ut:
– Jag tror att den här personen som har gjort det här har gjort en bedömning. Och då när man gör den bedömningen är det rätt bedömning. Sedan i efterhand kan man kanske kritisera. Men i det här läget som hon var i då har hon gjort rätt bedömning.
– Hur kan det vara rätt bedömning att ställa av en 11-åring själv?
– Ja, hon gjorde bedömningen att den här personen, flickan är äldre än 11 år.
– Och därför är bedömningen rätt?
– Ja.
Har man gjort en bedömning, så är det en korrekt bedömning. Handlar man baserat på den bedömningen så gör man rätt. Att den bedömning man gjort var var objektivt inkorrekt spelar ingen roll, ty den är något annat, vi kan kanske kalla det “fackligt korrekt”.
Extra roligt är att annan personal tagit det på sig att visa sin solidaritet genom att helt enkelt kasta av alla man kan. Är det början till en handgriplig facklig aktion vi ser här? Jag ser framför mig hur man helt enkelt kopplar bort loket, och lämnar alla passagerarvagnar på spåret någonstans mitt i ingenstans.
Extra roligt nr 2 är att ordförande för SEKO SJ är förbannad för att Juholt inte omedelbart ryckt ut till fackets försvar, utan uttalade (den för andra föga kontroversiella) ståndpunkten att man borde kunna kräva en gnutta gott omdöme från personalen.
– Det känns som en kil mellan facket och det Socialdemokratiska partiet, förklarar han.
Ja, stackars facket, vad synd det är om dem.