Apropå att Dinamarca flygpendlar till jobbet:

Rossana Dinamarca själv känner till att hennes resvanor utmärker sig.

– Jag är medveten om att jag har de kostnaderna. Anledningen att jag flyger är att jag har två små barn i Trollhättan, säger hon till Aftonbladet.

– Jag är borta ganska mycket i veckorna och ska jag åka med tåget måste jag åka söndag kväll och kommer inte hem förrän sent på kvällen på fredag. Nu kan jag träffa dem fredag kväll och äta frukost och se på Bolibompa på måndag morgon. Sådant blir så viktigt när man ses så lite.

– Ska man kunna vara småbarnsförälder och sitta i riksdagen? Jag tycker att alla ska kunna ha ett riksdagsuppdrag. För att jag ska kunna vara båda delar är det här det alternativ som finns.

Och det är ju ganska rimligt, vad hon säger. Men vad hon själv (tillsammans med resten av bilhatarna) glömmer bort är att även andra människor har liknande anledningar till att man inte alltid kan använda kollektivtrafiken. Igen vill sitta i stillastående bilköer i timmar. Ingen vill stressa fram på flygplatsen på väg till ett inrikesflyg. Man gör det för att alternativen är sämre. Det kanske är t.ex. känsliga barn i skolåldern som man inte vill bryta upp från deras vänner om man flyttar. Det egna bolaget kanske hänger på att man kan ta det där plötsligt uppkomna affärsmötet på andra sidan landet. Man kanske har hittat drömjobbet, men det ligger en bit utanför innerstan. Kanske jobbar man helt enkelt natt. Eller så vill man inte låna tio årslöner från banken för att skaffa ett radhus i närförhort. Kanske är man sjuk eller handikappad, men kapabel att jobba vidare bara man kan ta sig fram dörr till dörr.

Det finns lika många anledningar som det finns människor som kommit fram till att den bästa kompromissen för dem är något annat än att att trängas på tunnelbanan på morgonen. Problemet är att politiker som Dinamarca tror att just de är unika snöflingor, men alla andra är kuggar i ett samhällsmaskineri som skulle fungera perfekt om de bara gjorde exakt som politikerna sa.