Det är länge sedan jag skrivit något om FRA nu. Inte för att ämnet blivit ointressant, men helt enkelt för att det inte funnits något nytt för mig att skriva. Debatten har varit ganska ensidig, många förespråkare verkar fortfarande tro att man kan tiga ihjäl frågan. Och även från motståndarna, så är de flesta argument redan ute och formulerade, nu är det mest upprepningar som gäller. I de få fall jag har velat säga något, så har dessutom alltid minst tio personer hunnit före och gjort det bättre.

Den som känner sig i behov av mer läsning i ämnet, kan med fördel surfa bort till Mark Kamberg, som skriver mycket och mycket intressant. Han har ork och kompetens att djupborra sig ner i lagtexten och förarbeten, på ett sätt som i min mening gör hans blogg till obligatorisk läsning. Och sen hoppas jag vi ses på en av demonstrationerna på tisdag.

Syftet med denna post är inte FRA i sig, utan att peka på att Folkpartiet, nästan två år före utredningen ska vara färdig, har satt ner foten och tydligt deklarerat att säga “nej till att ge polisen allmän tillgång till uppgifterna i PKU-registret“.

Även om man kan vara lite orolig för orden “allmän tillgång” – det finns mången typ av tillgång som inte behöver räknas som allmän – så väljer jag ändå att se det optimistiskt, nämligen att Folkpartiet (och förhoppningsvis hela alliansen) har bränt sig så illa på FRA-frågan, att man försöker backa alla andra integritetskränkande förslag som finns i pipen. FRA-frågan är redan förlorad, frågan är bara hur messy upplösningen kommer bli, och det finns inte utrymme för fler misstag.

Tillåt mig i så fall påminna våra goda folkpartister om implementeringen av en teledatalagringslag som ska röstas igenom nu till hösten. Och sen när ni knäckt den nöten (vilket jag erkänner blir knepigt, givet hur Bodström lyckades bakbinda er innan han tog timeout från regerandet för att skriva deckare), så finns det ett helt gäng andra lagförslag som kan avföras.

Kom igen nu. Gör oss stolta.

…att det går två olika demonstrationer, på olika platser i Stockholm, mot FRA den 16:e. Hade det verkligen inte gått att samordna Piratpartiets och Svart Måndags demonstrationer? Jag är säker att det skulle ge mer genomslag att samla alla på ett ställe.

En annan lustighet är för övrigt att ett helt gäng riksdagsledamoter (Maria Wetterstrand, Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg, Alice Åström, Max Andersson, Kalle Larsson) talar på Svart Måndags demonstration, samtidigt som det är upprop och öppnings/invigningscermoni i riksdagen? Har jag missat något, eller är det en del av motståndet på något vis som jag inte riktigt förstår?

Nu publiceras äntligen, efter ett par års bedjande, några exempel på vad FRA faktiskt bidragit med under de flesta av våra livstider (i övrigt har vi bara fått höra saker som hänt under och kort efter andra världskriget). Fyra intressanta exempel, och det är väl få som tycker resultatet i dessa fall är dåligt. Men det är också frågan om en tämligen ohederlig debatteknik, då åtminstone två av exemplena (de två flygkrascherna) är exempel på något som ingen någonsin argumenterat emot; traditionell, militär signalspaning. Ingen har begärt att vi ska sluta följa sovjetiska stridsflygplan. Det gör man nämligen inte genom att avlyssna privat, civil trafik, så det är tämligen okontroversiellt. Man kan med andra ord direkt stryka de exemplena.

När det gäller att bedömma tjetjeners flyktingstatus, skulle man kanske kunna tänka sig att avlyssning skulle varit hjälpsam om FRA hade det verktyget då. Men jag har svårt att tro att man skulle få fram så enormt mycket mer än utrikesdepartementets analyser, och utsagor från diplomater på plats, skulle gett.

Kvar blir då ett förhindrat mord, som enligt uppgift kunnat hindras eftersom FRA kunde följa den tilltänkta mordpatrullens väg innan de nådde Sverige. Bra, så klart. Men vad säger att polisen inte hade kunnat göra detsamma? Jag inbillar mig iofs att det är väldigt svårt att avstyra ett väl planerat mord, och i de flesta fall kan polisen bara hjälpa till att hitta den skyldige i efterhand, men i detta fall måste det ha varit väl känt att personen i fråga var en högriskkandidat.

I dagens läge är det tänkbart att en sådan operation organiseras via publika kommunikationsvägar på internet, även om jag misstänker att den skulle vara så väl krypterad att det inte spelar någon roll. Men, man måste fråga sig om det då är proportionerligt att införa allmän massavlyssning för att undersöka den här typen av tänkta brott i ett tidigt skede?

Det går alltid att argumentera för vilket tvångsmedel som helst med individuella exempel. För att ta ett extremt exempel, om vi rakt av avrättade alla som befunnits skyldiga för våldtäktsförsök så hade Anders Eklund aldrig haft en chans att mörda Pernilla Hellgren eller Engla Juncosa Höglund. Bra, va? Ingen kan väl ha något emot det? Ingen kan väl känna någon speciell sympati för den killen? Och alla som har rent mjöl i påsen, alla som inte tänkt försöka våldta någon, har ju inget att oroa sig för. (Staten begår ju aldrig misstag, eller hur?)

Men de flesta förstår att man inte bygger cilviserade samhällen på det viset, och att man alltid måste göra avvägningar mellan vad man kan utsätta folk för nu, för att eventuellt avstyra något ospecificerat i framtiden. Avvägningar som (i vart fall i allvarliga fall) måste vara väl utredda, och som det måste finnas en bred konsensus om. Avvägningar som trots det ibland innebär att någon som i framtiden kommer mörda, kan vandra fri.

På samma vis får man göra avvägningen att vi måste sätta vår tilltro till polisen att avstyra vissa planerade mord, även om det är svårt, om alternativet är en allmän massavlyssning av hela folket.

En utmärkt sammanställning över vad som borde ske framöver.

Det blir lite fel när man, som ett antal folkpartister nyligen, kräver att brottsmisstanke ska finnas innan FRA-lagen används. Sten Tolgfors avvisar det kravet med att det inte är relevant när det gäller FRAs verksamhet. För en gång skull håller jag med honom.

Jag är väl själv delskyldig, jag har nog också sagt saker som att “FRA ska inte massavlyssna icke-misstänka civila”. Egentligen är det det uttalandet onödigt tillkrånglat. Det skulle räcka att säga att “FRA ska inte massavlyssna civila”.

För “FRA ska inte massavlyssna icke-misstänka civila” innebär inte att “FRA ska massavlyssna misstänka civila”. Även om någon är misstänkt för ett allvarligt brott, så hör det inte till FRAs uppgift att undersöka det. Den uppgiften faller på polisen och/eller säkerhetspolisen, som under vissa omständigheter kan göra en riktad avlyssning av den misstänkte. Denna process styrs av ett antal lagar, som kanske inte är perfekta i min mening men som ändå vuxit fram under många års relativt öppen avvägning mellan behovet av tvångsmedlena och en eventuellt felaktigt misstänkts (och icke misstänkta som råkar komma med som ren överskottsinformations) personliga integritet. Den utförs av personer som är utbildade i just dessa frågor, där etik och integritet är en stor faktor. Det finns en relativt (jämfört med FRA, i alla fall) god insyn och översyn av verksamheten. Den anklagade har ett (ganska) starkt personligt skydd iom försvarsadvokatsystemet och justitieombudsmannen, så grova övergrepp kan (oftast) inte gå förbi orörda.

FRA ska i min mening hålla sig till traditionell militär signalspaning i medier som är öppna för vem som helst med tillräckligt stora öron; de har inget som helst att göra i privata kablar (som normalt ingen annan än kablarnas ägare och nyttjare har någon som helst tillgång till) där hela den svenska befolkningens civila kommunikation flödar.

Om det innebär att någon spion/terrorist/valutaspekulant på svensk mark kan kommunicera utan FRAs kontroll, eftersom han använder samma kanaler som Svensson i övrigt, då får vi faktiskt tåla det. Och detta är inget nytt; i alla tider så har samma spion/terrorist/valutaspekulant kunnat skriva ett fysiskt brev, och lägga det på brevlådan, och få det levererat till sin mottagare, helt utan att bli registrerad och utan att få innehållet kontrollerat. Och Sverige har faktiskt inte fallit sönder för den skull.

EDIT: Birgitta Ohlsson förtydligar sig själv idag, och säger ungefär samma saker som jag ovan.