Så hur ska man förhålla sig till det nya FRA-förslaget? Spontant är det mycket som känns bra. Några viktiga punkter

• FRA får inte tillgång till all kommunikation att tråla proaktivt, de får bara i förväg definierade “kommunikationsstråk”.
• Det är en domstol som bestämmer vad FRA får tillgång till, i förväg.
• Endast försvaret och regeringen/UD får tillgång till materialet, inte de stora grupper av civila myndigheter som tidigare varit “kunder i butiken”
• Som individ kan man få reda på om man varit avlyssnad, och man kan få skadestånd om detta skett oskäligt.
• Vi är tillbaka på att FRA ska spana på yttre militära hot. Litet ord, stor skillnad.

Good stuff. Jag är försiktigt positiv och säger att detta kanske är just de grundläggande förändringar som krävs för att förslaget ska vara rimligt och proportionerligt. Men, mycket är oklart

• Exakt vad betyder ordet “avlyssnad” i det här sammanhanget? Tolgfors o co. har tidigare använt ordet på ett sätt som inte många andra skulle skriva under på.
• Hur granulärt blir datat som domstolen ger FRA tillgång till?
• Vad händer under tiden? Som jag fattat det, kommer man rösta om den här propositionen under våren. Dvs efter den “gamla” lagen trätt i kraft. Och, låt oss inte förglömma, det är inte slaget i sten att den här omröstningen vinner riksdagens gillande. Och var står vi då? I skiten.
• Vad i h-vete hände med en öppen debatt om vilka hot Sverige står mot, hur de ska mötas, och hur man ska väga detta mot individernas frihet? Varför ska man absolut hasta fram språk i hemliga överläggningar istället för att ta tiden och bestämma sig för något som verkligen håller, något som är rätt och riktigt på såväl ett principiellt som praktiskt plan?

Regeringens trovärdighet i den här frågan är nära noll, så om det inte finns stenhårda bevis på motsatsen så litar jag inte på detta heller. Det har varit så mycket fulspel i denna fråga att det inte finns utrymme för god tro.

Förvisso kan jag förstå vitsen med att få fram något som regeringen kan påstå sig ha vunnit med. Prestige är viktigt, och jag kan unna dem detta; men bara om förslaget som antas inte lämnar några frågetecken alls. Och vi är inte där ännu. Tills vi är det, kvarstår nog grundprincipen:

Den gamla lagen måste rivas upp och förpassas till historiens skräphög. Sedan kan man se om det går att sy ihop något nytt. Det här är en bra början, men det räcker inte.

Riv upp, gör om, gör rätt har varit mottot under de senaste månaderna. Om man läser förslaget kan man konstatera att

Man har rivit upp. Detta förändrar själva lagens grundpelare på ett mycket väsentligt sätt. Att FRA inte längre får tillgång till hela svenska folkets samlade kommunikation (nästan) för sin analys ställer allting på sin ända. I princip kan man inte kalla det samma lagförslag av andra skäl än för att behålla ansiktet.

Man har gjort om. Och det snabbt. Typ direkt. Det var nog inte riktigt vad vi menade. Vad hände med den grundläggande öppna diskussionen om vilka hot och vilka behov vi som rike egentligen står inför? Varför är den så farlig att ta?

Men har man gjort rätt? Ja, det är ju den springande punkten. Det måste vi veta mycket, mycket mer om innan vi kan svara på. Vi måste veta hur avgränsat material FRA kommer få, vi måste veta vad man menar med “avlyssnad” och vi måste få tydligt exakt var gränsen går för att vara “oriktigt avlyssnad”.

Förslaget, som vi nog får höra om inom ett par timmar, ska enligt HAX innehålla

Hmm… OK, det verkar vid en första anblick intressant. De värsta delarna av det tidigare förslagen är borta. Men min ryggradskänsla är ändå att vara orolig, det är mycket som kan döljas i det finstilta. Det jag kommer på direkt är:

• Förtydliga exakt vad “avlyssnad” innebär, så man inte fortsätter med vulgärtolkningen att man bara är avlyssnad efter att en människa tittat på informationen och bedömt den som intressant. Jag vill att det ska vara tydligt att staten ska betala kompensation redan om någon på oriktiga grunder fått sin trafik analyserad (även om den sedan inte visat sig vara intressant), eller mina sociala kontakter kartlagts även om ingen läst den faktiskta kommunikationen.
• Förtydliga exakt hur granulärt datat som domstolen kan ge FRA tillgång till ska vara, så att det inte blir “all kommunikation som studsar i Ryssland den här månaden”, typ.

Mark Klambergs besvikelse bådar inte gott för exakt vad FP “kommit överens om“.

Då var man hemma från en dags demonstrerande, med hes röst och värk i händerna (efter ett par timmar börjar det göra ont att applådera vigöröst). Lite bilder från evedemanget, för de som missade:

	Efter lite våndande (eftersom det var två simultana demonstrationer), så började jag på Piratpartiets demonstration utanför riksdagen. Syftet var helt enkelt att visa oss för riksdagsledamoterna som kom tillbaka inför riksdagens öppnande. Jag anlände relativt tidigt, så från början var det inte så många människor där.
Men med tiden fylldes det på, efter ett tag uppskattar jag att det nog var runt 500 pers där. Och vi hördes nog ganska bra, skulle jag tro…
	Rick Falkvinge, partiledare för Piratpartiet, talade. Sedan lämnades ordet över till vem som helst som ville säga något.
Liberaler mot FRA
	Idag får det blir hatten av för Göteborg. Som mest samlades ca. 1000 pers i Stockholm, trots att några goa gubbar åkt hit för att ge sitt stöd. I Göteborg samlade demonstrationen ca. 1500 pers. (I Malmö ca 500).
Anna Troberg, Rosetta Sten. Precis som vid förra demonstrationen, är det ganska intressant att faktiskt se många av de människor man bara sett genom bloggar, i verkligheten.
	Det var så klart tonvis med människor som fotade och filmade. Och man tager den utrustning man haver… teknikens under 😉
Oscar Swartz, en IT-pionjär mot FRA och en av de första (kanske den första) som i vart fall jag hörde började tala om just den här lagen högt och tydligt, sisådär tre år sedan. Apropå Reinfelds gnäll om att “reaktionerna kom så sent”. Bullshit.
	Inte för att det har något med FRA att göra, men snacka om att man blir avis när man ser något sådant här… själv hade jag bara lillIxusen med mig.
STOPP-PPA F-R-A! STOPP-PPA F-R-A! STOPP-PPA F-R-A! De riksdagsledamöter som fick ta sig fram genom folkhavet kan inte gärna ha missförstått våra önskemål…
	Christian Engström, vice ordförande Piratpartiet. En av de där fildelande snorvalparna som borde flytta hemifrån och skaffa ett jobb. Eller hur det nu var.
IB var ju “affären som aldrig försvann”, som förstörde för sossarna i valrörelse efter valrörelse. Det är så oförklarligt för mig att alliansens ledande skikt inte förstår att de håller på att gräva ner sig i samma typ av grop.
	Vissa som talade var inte bloggare, utan bara “helt vanliga människor”, många av vilka kommit långväga (från Bergslagen, t.ex.) för att uttrycka sitt missnöje. Jag tror de flesta av de som var mest upprörda och mest vokala, var just borgerliga väljare som kände sig djupt svikna. (Fast till antalet var det nog fler vänstersympatisörer, skulle jag tro). Som Magnus Betnér tydligen sa på den andra demonstrationen ungefär samtidigt Kul att det är så många här. Från så många olika håll och olika organisationer. Ok, mest vänster. Men de andra är väl på jobbet…
Joshua_Tree, Enligt min humla
	Ung som gammal demonstrera mot FRA 😉
Efter ett tag gick vi vidare till Storkyrkan. Vi skuggade helt enkelt riksdagsledamöterna denna morgon…
Clowner mot FRA
	Vi fick flytta oss lite från planerad plats då den spärrades av, men jag tyckte poliserna (som var MÅNGA, mycket fler än vid demonstrationen i juni) löste det hela smidigt, och vi fick ställa upp oss precis runt hörnet, på Slottsbacken, istället. Vi syntes och hördes precis lika bra där, så inga problem från vår sida. Och jag skulle tro att det är ganska behagligt från polisens sida att ha att göra med en demonstrations vars kärntrupp består av medelålders IT-nördar. Inte mycket risk för kullerstenskastning här inte 😉
FRA-konsulten ställer sina tjänster till förfogande.
	Killen på bilden, född i Iran, tror jag var den som kommenterade att det var trevligt att se så många polisuniformer idag. Just för att de skiljde sig från militäruniformer. Än så länge. Just den totala sammanblandningen av militär och civil kontrollmakt är ett av de stora problemen med FRA.
Vid halv-ett-tiden var det dags att knalla på led till Sergels Torg, och ansluta till “Hoppets Demonstration” som Svart Måndag anordnat.
	När vi kom fram skulle jag uppskatta att det var ungefär lika många människor redan där, som hade varit där sedan 11-tiden och lyssnat på talare (bl.a. Camilla Lindberg och Birgitta Ohlsson, som jag gärna hade velat höra vad de sa; jag ska se om det inte finns någon video på TPB)
Som tidigare var det alla möjliga politiska åskådningar och partier representerade, den här frågan skär verkligen rakt genom partigränserna. Tyvärr var det som sagt en aning tunnt på den borgliga sidan i publiken (dock knappast i talarlistan).
	Falkvinge igen
HAX, som måste vara den hårdast arbetande mannen i Bryssel, höll ett kort tal.
	Agneta Lindblom Hulthén, från Journalistförbundet, som engagerat sig kraftigt i ämnet. Snackade om sådana små detaljer som källskydd och brevhemlighet.
Engström igen
	Clarence Crafoord, chefsjurist på Centrum för Rättvisa, som lämnat in ett formellt klagomål till Europadomstolen, är noga med att påpeka att även om det är mycket troligt att lagen fälls, så kommer den juridiska processen att ta många år; lagen måste rivas upp innan dess av politiska krafter inom landet.
Anna Troberg igen

Strax före fyra-tiden var demonstrationen över, och jag passade på att (efter sex timmars knallande och skanderande) få i mig lite av det bästa amerikansk kulturimperialism fört med sig; en fet Double Whopper på Burger King.

Det talades om att samlas igen på Hötorget ikväll, då riksdagens invigning avslutas med en koncert, men jag lämnade detta till andra, jag var helt nöjd med dagen som den var.

Sverige delar vid behov FRA-upplysningar med diktaturer. Och folk blir överraskade. Varför då? Sverige har inga som helst problem med att arrestera folk mitt i natten, dra en mörk huva över huvudet och flyga iväg dem till nyttiga länder som kan stå för tortyren. OK, det kanske sätts ut någon liten KU-pressmeddelande om att det var lite dumt gjort, men sådana bryr sig ju ingen om. Ibland råkar folk dö under tortyren. Oj då. Men det är ju bara en enskild tragisk händelse, inget att oroa sig för inför framtiden.

Så varför skulle vi ha problem med att sälja lite smaskig information om regimkritiker till lämplig regim? Speciellt när hela hanteringen är per definition hemligstämplad och förmodligen inte kommer kunna avslöjas?

Nej, kan vi snälla sluta låtsas att vi lever i någon form av fantasiland där staten alltid är god och aldrig skulle göra något fel? Vi måste leva i verkligheten. Kontroll av vad staten gjort är bra, men begränsningar i vad den kan göra är vad som verkligen behövs.

Det är länge sedan jag skrivit något om FRA nu. Inte för att ämnet blivit ointressant, men helt enkelt för att det inte funnits något nytt för mig att skriva. Debatten har varit ganska ensidig, många förespråkare verkar fortfarande tro att man kan tiga ihjäl frågan. Och även från motståndarna, så är de flesta argument redan ute och formulerade, nu är det mest upprepningar som gäller. I de få fall jag har velat säga något, så har dessutom alltid minst tio personer hunnit före och gjort det bättre.

Den som känner sig i behov av mer läsning i ämnet, kan med fördel surfa bort till Mark Kamberg, som skriver mycket och mycket intressant. Han har ork och kompetens att djupborra sig ner i lagtexten och förarbeten, på ett sätt som i min mening gör hans blogg till obligatorisk läsning. Och sen hoppas jag vi ses på en av demonstrationerna på tisdag.

Syftet med denna post är inte FRA i sig, utan att peka på att Folkpartiet, nästan två år före utredningen ska vara färdig, har satt ner foten och tydligt deklarerat att säga “nej till att ge polisen allmän tillgång till uppgifterna i PKU-registret“.

Även om man kan vara lite orolig för orden “allmän tillgång” – det finns mången typ av tillgång som inte behöver räknas som allmän – så väljer jag ändå att se det optimistiskt, nämligen att Folkpartiet (och förhoppningsvis hela alliansen) har bränt sig så illa på FRA-frågan, att man försöker backa alla andra integritetskränkande förslag som finns i pipen. FRA-frågan är redan förlorad, frågan är bara hur messy upplösningen kommer bli, och det finns inte utrymme för fler misstag.

Tillåt mig i så fall påminna våra goda folkpartister om implementeringen av en teledatalagringslag som ska röstas igenom nu till hösten. Och sen när ni knäckt den nöten (vilket jag erkänner blir knepigt, givet hur Bodström lyckades bakbinda er innan han tog timeout från regerandet för att skriva deckare), så finns det ett helt gäng andra lagförslag som kan avföras.

Kom igen nu. Gör oss stolta.

…att det går två olika demonstrationer, på olika platser i Stockholm, mot FRA den 16:e. Hade det verkligen inte gått att samordna Piratpartiets och Svart Måndags demonstrationer? Jag är säker att det skulle ge mer genomslag att samla alla på ett ställe.

En annan lustighet är för övrigt att ett helt gäng riksdagsledamoter (Maria Wetterstrand, Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg, Alice Åström, Max Andersson, Kalle Larsson) talar på Svart Måndags demonstration, samtidigt som det är upprop och öppnings/invigningscermoni i riksdagen? Har jag missat något, eller är det en del av motståndet på något vis som jag inte riktigt förstår?

Nu publiceras äntligen, efter ett par års bedjande, några exempel på vad FRA faktiskt bidragit med under de flesta av våra livstider (i övrigt har vi bara fått höra saker som hänt under och kort efter andra världskriget). Fyra intressanta exempel, och det är väl få som tycker resultatet i dessa fall är dåligt. Men det är också frågan om en tämligen ohederlig debatteknik, då åtminstone två av exemplena (de två flygkrascherna) är exempel på något som ingen någonsin argumenterat emot; traditionell, militär signalspaning. Ingen har begärt att vi ska sluta följa sovjetiska stridsflygplan. Det gör man nämligen inte genom att avlyssna privat, civil trafik, så det är tämligen okontroversiellt. Man kan med andra ord direkt stryka de exemplena.

När det gäller att bedömma tjetjeners flyktingstatus, skulle man kanske kunna tänka sig att avlyssning skulle varit hjälpsam om FRA hade det verktyget då. Men jag har svårt att tro att man skulle få fram så enormt mycket mer än utrikesdepartementets analyser, och utsagor från diplomater på plats, skulle gett.

Kvar blir då ett förhindrat mord, som enligt uppgift kunnat hindras eftersom FRA kunde följa den tilltänkta mordpatrullens väg innan de nådde Sverige. Bra, så klart. Men vad säger att polisen inte hade kunnat göra detsamma? Jag inbillar mig iofs att det är väldigt svårt att avstyra ett väl planerat mord, och i de flesta fall kan polisen bara hjälpa till att hitta den skyldige i efterhand, men i detta fall måste det ha varit väl känt att personen i fråga var en högriskkandidat.

I dagens läge är det tänkbart att en sådan operation organiseras via publika kommunikationsvägar på internet, även om jag misstänker att den skulle vara så väl krypterad att det inte spelar någon roll. Men, man måste fråga sig om det då är proportionerligt att införa allmän massavlyssning för att undersöka den här typen av tänkta brott i ett tidigt skede?

Det går alltid att argumentera för vilket tvångsmedel som helst med individuella exempel. För att ta ett extremt exempel, om vi rakt av avrättade alla som befunnits skyldiga för våldtäktsförsök så hade Anders Eklund aldrig haft en chans att mörda Pernilla Hellgren eller Engla Juncosa Höglund. Bra, va? Ingen kan väl ha något emot det? Ingen kan väl känna någon speciell sympati för den killen? Och alla som har rent mjöl i påsen, alla som inte tänkt försöka våldta någon, har ju inget att oroa sig för. (Staten begår ju aldrig misstag, eller hur?)

Men de flesta förstår att man inte bygger cilviserade samhällen på det viset, och att man alltid måste göra avvägningar mellan vad man kan utsätta folk för nu, för att eventuellt avstyra något ospecificerat i framtiden. Avvägningar som (i vart fall i allvarliga fall) måste vara väl utredda, och som det måste finnas en bred konsensus om. Avvägningar som trots det ibland innebär att någon som i framtiden kommer mörda, kan vandra fri.

På samma vis får man göra avvägningen att vi måste sätta vår tilltro till polisen att avstyra vissa planerade mord, även om det är svårt, om alternativet är en allmän massavlyssning av hela folket.