Numera får den som vill öppna apotek och konkurrera med Apoteket. Bra så.

Verksamheten är dock fortfarande reglerad och övervakas på ett antal vis. Bra så.

Läkemedelsverket är bl.a. ansvariga för att certifiera de IT-system privata apotek ska använda. Det låter rimligt.

Rimligheten börjar dock naggas lite i kanten när man inser att det finns exakt ett system som är certifierat. Då är det inte svårt att räkna ut att utan konkurrens så kan licenskostnaden för systemet drar iväg… i det här fallet till 300k engångskostnad + 800k årlig licenskostnad. En ganska sur tablett för små hälsokostbutiker, ica-butiker eller liknande att suga på.

När man sedan ser att leverantören av detta enda tillåtna ganska dyra system som privata apotek måste köpa är just… Apoteket… då känns det inte riktigt som allt gick till som det var tänkt…

En betydligt bättre lösning vore ju om Livsmedelsverket skapade en referensimplementation med öppen källkod, som är allmänt tillgänglig och som alla som vill kan använda. Jag är ingen OSS-fundamentalist, men här känns det verkligen som modellen passar hand i handske. De som vill/behöver/kan kan anpassa referensimplementationen efter sina egna behov. Självklart kan man kräva att alla modifikationer måste certifieras innan de implementeras, och man kan ta en rimlig avgift för själva kontrollarbetet. Tredjepartsleverantörer kan konkurrera med referensimplementationen genom att t.ex. bygga in de nödvändiga funktionerna som en delmodul i befintliga affärssystem, kassasystem osv. På så vis skulle man skapa en öppen marknad där mindre handlare kan agera på ett säkert sätt utan onödiga instegsbarriärer, och konsulter och tredjepartsleverantörer kan sälja sina tjänster till de som behöver och är villiga att betala för dem. Och ingen skulle tvingas betala ohemult med pengar direkt till sin värsta konkurrent…

Ytterligare ett skäl att aldrig åka med tåg…

Redan tidigare var det främsta problemet med tåg den galna prismodellen. Det går aldrig att förutse vad en resa kommer kosta, inte ens i närheten. Man kan inte planera en resa med tåg, för om man kollar priset på en sträcka/datum, sedan kollar en annan som jämförelse, och så går tillbaka till den första, så kan priset vara det dubbla. Eller hälften. Detsamma gäller om man anger en annan start- och sluthållplats, så att resan blir längre, då kan priset ändå bli lägre. Ibland. Man måste experimentera. Men man vet aldrig när man hittat det bästa priset, för om man går tillbaka till ett alternativ man kontrollerat tidigare, så kan det ha ändrats.

Allt detta har lett till att vissa människor har satt i system att hitta biljetter till lågt pris, och sedan sälja dem vidare med ett påslag på t.ex. Blocket. Till ett fast pris.

Till att börja med så är det här ett enkelt och fullkomligt rationellt exempel på ett väl fungerande entrepenörsskap. Dessa människor erbjuder en nyttig tjänst, som SJ själva inte kan (eller rättare sagt vill) erbjuda. De ska uppmuntras, istället för att smutskastas!

Det tycker inte SJ. Och de väljer att angripa problemet inte genom att åtgärda grundfelet, den galna prissättningsmodellen, utan genom att helt enkelt göra alla biljetter personliga och kräva legitimation av alla resenärer.

Nu är det här iofs inte något nytt och omstörtande, så har det varit redan tidigare om man beställt biljetter på internet (och vem beställer på annat vis 2009?). När jag och min sambo åkte med tåg senast så höll vi på att bli avkastade just för att hon inte har ett svenskt ID-kort (och pass gäller ju inte), så bägaren rann över redan då för mig, aldrig mer kommer jag att betala SJ för att de ska förolämpa och hota mig.

Men det är provocerande även på ett rent principiellt plan. Nu tar alltså SJ bort den sista teoretiska möjligheten att resa utan att registreras. Ingen har med att göra vem jag är och vad för resa jag gör och varför, så länge jag har betalat min biljett så är resten none of anyones business! SJ har ingen som helst rätt att föra register över mina resemönster, det är MINA resemönster! Jag ska inte behöva kura inför någon uniformerad kontrollant som ska begära mina papper vart jag än tar mig!

Tack och lov kan man än så länge köra bil utan att någon ska lägga sig i det. Så länge man håller sig borta från Stockholm, Göteborg och andra städer som rutinmässigt övervakar alla motortrafikanter, vill säga…

Världens 15 största fraktfartyg släpper ut lite mycket avgaser som samtliga världens 760 miljoner bilar. Var och en av dem matchar alltså 50 miljoner bilar. I vart fall enligt en artikel i The Guardian.

Visst, varje sådan jämförelse blir väldigt mycket mellan äpplen och icke-äpplen, men det kan vara bra att komma ihåg nästa gång politikerna tar chansen införa ytterligare restriktioner och/eller straffskatter för att klämma ur ytterligare en procent ur den genomsnittliga utsläppet av våra redan ofattbart rena bilar… det finns många andra ställen man kan angripa om man verkligen vill göra något för miljön. Men det är inte lika roligt som att ge sig på bilister…

Kulturminister Liljeroth har tydligen uttalat sig om att hon tyckte Pirate Bay-domen var bra. Vissa är upprörda över det, givet att målet är överklagat m.m. Jag håller inte med.

Först och främst, det hon sa (“Det här kanske inte uppskattas av vissa, men jag var en av dem som gladdes över domen i Pirate Bay-målet”, förutsatt att SvD citerat henne korrekt) kan jag inte få till att det skulle vara domstolspåverkande. Mitt förtroende för det svenska rättsväsendet är ganska lågt, men att tro att det uttalandet från en minister sett i isolation skulle ha någon effekt på domen i nästa instans är inte rimligt.

För det andra, det kommer ju inte som någon som helst överraskning. Herregud, människan företräder ett parti som tycker det är rätt och riktigt att man ska sätta en miljon svenskar bakom lås och bom för att de fildelar (och konstantövervaka resten för att de inte ska få för sig något). Det är väl självklart att hon är glad över TPB-domen!

Och för det tredje, hela diskussionen om ministerstyre i sverige är i min mening fullkomligt bakvänt. Som jag skrivit tidigare så är det ett jätteproblem att myndigheter och individuella tjänstemän har fantastisk makt över individers liv och leverne, och dessa myndigheter och tjänstemän är bara en anonym, grå massa som aldrig kan ställas till ansvar för något. Och ministrarna är i slutänden aldrig ansvariga, de kommer oftast undan att ens uttala sig om specifika fall. För usch och fy, det skulle ju vara ministerstyre.

Men frågar ni mig, så vill jag absolut att den slutligt ansvariga för en myndighets agerande, även i specifika fall, ska vara någon som man kan avkräva ansvar ifrån. En minister kan man göra det, genom att rösta bort (om tillräckligt många delar min åsikt om vad som är fel). Det är självklart och enkelt och fundamentalt demokratiskt.

Tycker jag, i alla fall. Och tydligen inte så många andra. Vi gillar vårt system där ministrar inte får eller behöver tycka något om något som spelar någon roll.

Att granska tjänstemäns myndighetsutövning, är inte integritetskränkande. Det är fascinerande att så många tydligen anser att det skulle vara det. Det är en milsvidd skillnad på att veta vad individuella privatpersoner gör i hemmet, och vad en valförrättare gör i vallokalen.

Enligt Valmyndigheten är det tydligen inte att räkna som valfusk, att slänga röstsedlar tillhörande partier man inte gillar. Om så skulle vara fallet (vilket jag tycker går stick i stäv med såväl sunt förnuft, som tidigare domslut där valförättare dömts för att t.ex. hindra folk från att rösta på Sverigedemokraterna), så är det definitivt en lag som behöver ses över.

I vilket fall som helst förändrar det inte den uppkomna situationen där en person dokumenterat detta misstänkta-valfusk-som-tydligen-inte-är-valfusk. Det var i min mening tveklöst korrekt gjort. Det är absolut inte en integritetskränkning, som miljöpartiet anser.

Jag anser att alla människor förtjänar långtgående skydd mot att staten ska kunna övervaka vad man gör. Motsatsen gäller dock inte. Staten förtjänar mycket lite skydd mot att vi människor ska veta vad staten gör.

Beslut och handlingar som en myndighetstjänsteman gör på arbetstid, är just det som måste vara kontrollerbart. Lyfter man blicken från val, Piratpartiet och immaterialrätt, så kan man säga att ett av de riktigt stora problemen i sverige är att så många djupa och viktiga beslut om individuella människors liv tas av anonyma myndighetstjänstemän som inte är ansvariga för något eller till någon. Det måste ske en hårdare övervakning av dessa, och de måste hållas ansvariga för sina beslut och handlingar.

Det är fascinerande att detta på något vis skulle vara en kontroversiell åsikt. Men det är den tydligen.

Ibland behöver man bara peka folk vidare till något annat.

I don’t know if this is an issue with Firefox (3.0.10), Ubuntu (9.04), Apache2 or the default apache config file, but when trying to surf to a SSL-encrypted page on a default installation of Apache on Ubuntu, with a default self-signed certificate, Firefox (also a completely default installation, this is on a new system with nothing on it yet) just gave me a sec_error_ca_cert_invalid popup, without any possibility to add an exception. The “Or you can add an exception…” link I’m used to simply did not appear. Surfing into the site from a windows computer worked nicely.

After a (long) while I realized that whatever the problem was, it only appeared when surfing to https://localhost/ . If i surfed to https://computername/ , I got the expected behavior.

Weird.

Visst, Sten Tolgfors är ungefär så långt ifrån min favoritpolitiker som man kan komma. Men dagens snyftartikel om hur han använder de alltid så populära “manliga härskarteknikerna” för att tillintesgöra sina kvinliga motståndare är ändå för löjlig för att vara sant.

För guds skull, om någon (man som kvinna) är så ofattbart osäker på sig själv att man kan bli “totalt tillintetgjord” av att bli kallad vid sitt förnamn, så hör man inte hemma i riksdagen. Det har inget med kön att göra, det handlar om att man är en svag, löjlig människa. Grow a pair.

Nu har Asylmottagningsutredningen överlämnats till migrationsminister Tobias Billström. Ett av förslagen är att asylsökare som väntar på beslut, och som kan och vill arbeta för sin försörjning, ska tillåtas göra det. De ska alltså undantas från kravet på arbetstillstånd, istället för att som idag tvingas till passivitet under de månader och ofta år som handläggningen pågår.

Ve och fasa, så kan vi ju inte ha det, att de tillåts göra rätt för sig. De kan ju tro att det här är ett land där man tillåts kavla upp skjortärmarna och ta ansvar för sitt eget liv. Då riskerar de ju att aldrig ta till sig den svenska kulturen.

Att de största mobiltelefontillverkarna kommit överens om en gemensam standard för laddare är nog en av de få nyheterna som alla människor i hela världen kan vara fullständigt överens om är en God Sak, men en del har ifrågasatt varför man inte valde det vanligare Mini-USB-formatet över det marginellt mindre Micro-USB.

En kommentar på Engadet informerar dock att

Mini-USB is a depreciated standard. This doesn’t stop anyone using it in its current implimentation, of course, but it means there will be no Mini-USB plug for USB 3.0. So manufacturers are going to have to switch over in the future anyway. If they made Mini-USB the official standard, then in 2012 you’d either be stuck with USB 2.0 speeds on your industry-mandated Mini-USB port, or you’d have an industry-mandated Mini-USB port for power and a seperate Micro-USB port for USB 3.0 data. Neither of those is particularly desirable as far as phone manufacturers are concerned, and I doubt it would be a popular decision with consumers.
(Nothing’s to stop phone manufacturers putting out a Mini-USB connector that also supports USB 3.0, but they’d be forbidden from using any of the USB-IF logos.)

Intressant, det hade jag ingen aning om. Men lite snabb wikipediande säger att det stämmer. Så nu vet jag, och nu vet ni.