Vad i hela friden väntar vi på? Det handlar ju om vår luftmiljö! Vi kan väl åtminstone börja med att förbjuda bromsar på en väg, kanske Sveavägen t.ex.? Bilister som vill in på Sveavägen, eller måste köra den för att komma in/ut ur stan,  får montera bort bromsarna innan de kommer in där, och montera på dem igen efteråt.

Fast egentligen behövs inte det, för bromslösa bilar är precis lika säkra som bilar med bromsar. Det har ju politikerna sagt, så så måste det vara.

Nästa år kan vi utöka den bromsfria zonen till hela Stockholm, och ett år senare hela Sverige.

http://www.svd.se/naringsliv/motor/bilbromsar-ett-miljoproblem_4695799.svd

Hurra för polisen som står ute och kontrollerar att ingen kör omkring med vinterdäck…

i Aftonbladet.

“Justitieministern ska vara rättssamhällets främsta politiska företrädare, och statsministern har ett ansvar för att så är fallet. Nu kan vi konstatera att deras agerande har lett Sverige in i en situation där rättsamhället vacklar, och där grundläggande principer sätts åt sidan.”

Citatet är Carl Bildts, från en helt annan tid och plats (Ebbe Carlsson-affären) och har ingenting som helst med Ask eller gredelina kuvert att göra. Men det skulle passa perfekt. Mona Salin, här har du din soundbite.

När jag först skrev om detta ett par dagar sedan trodde jag att det var en groda bland många, ett idiotiskt uttalande som skulle tas tillbaka inom kort. Det är illa nog att vi har en justitieminister som inte rabblar fraser som “oskyldig tills motsatsen bevisad” och “lika inför lagen” i sömnen, men så må väl vara hänt. Alla kastar ur sig mindre genomtänkta uttalanden ibland.

Men jag hade aldrig kunnat förutse vad som skulle hända. Ask tog nämligen inte tillbaka uttalandet, annat än i små detaljer om att färgade kuvert kanske inte var praktiskt. Principfrågorna, att hon vill straffa folk när de de misstänks för brott snarare än när de döms för brott, samt att hon vill använda omgivningen (och, specifikt, familjen) för att skapa och utmäta det “egentliga” straffet, det tar hon inte tillbaka. Hon försvarar det. Hon vänder frågan utåt istället, och anklagar sina motståndare för att inte “bry sig om de här tjejerna“. Vilken jävla halmgubbe.

Tror man att man hjälper utsatta och utnyttjade kvinnor genom att skärpa straffet för brott mot sexköpslagen (det gör inte jag, men det är en helt annan fråga), så kan man så klart göra så. Men precis som alla andra straff ska det vara straff utdömda av domstol, och straffet ska verkställas efter dom har fallit. Det är inte knepigt. Det är inte konstigt. Och en justitieminister som inte håller med om sådana enkla saker ska inte vara justitieminister. Simple as that.

Ask vill att sexköpare skäms öppet

Jag förutsätter förstås att Beatrice Ask personligen kommer och informerar alla grannar, familjemedlemmar osv. om man frikänns.

Skrämmande att en människa som har noll respekt för principen “oskyldig tills motsatsen bevisad” kan vara justitieminister.

EDIT: En lite längre artikel i Aftonbladet, samt en i DN där man känner sig nödd och tvungen att definiera begreppet “rättssäkerhet”. Det sorgliga är att DN nog har rätt, det behövs.

Lyxcoachning ska göra riksdagens fallskärmar billigare

Man kan diskutera om f.d. riksdagsledamöter ska ha inkomstgaranti, och man kan diskutera om villkoren är vettiga. Men nu har vi det så, och det är en trevlig liten bonus för riksdagsledamöter som efter sin aktiva tid vill gå och påta i trädgården eller skriva på den där romanen de klurat på så länge (alla vill ju vara som Bodström). Att få betalt utan att jobba när uppdraget är slut, fram till dess att man själv känner för att börja jobba med något annat, är en förmån som ingår i dealen, den andra delen av vilken är en relativt låg lön (jämfört med andra länders parlamentariker).

De som nyttjar inkomstgarantin, gör det så klart för att de vill och kan. Ingen tror väl att ens den mest misslyckade riksdagsledamoten faktiskt skulle vara oförmögen att hitta något arbete någonstans (hos någon intressegrupp).

Att kontraktera svindyra “jobbcoacher” för riksdagsledamoter som går hemma kommer så klart inte ge någonting överhuvudtaget, förutom en dyr faktura. Mer flagranta exempel av att bara elda upp skattepengar får man leta efter. De flesta slöserier har ju ändå någon liten positiv effekt för någon. Det här vet vi på förhand inte kommer hjälpa någon överhuvudtaget på något viss alls.

Ja, förutom själva jobbcoachen, så klart.

Miljöpartiet har som bekant bestämt sig att rösta för implementeringen av datalagringsdirektivet om de rödgröna vinner valet. Man försöker bortförklara sig, men så enkelt är det, man rösta för i utbyte mot att man får något från sossarna i kompensation (sen tror jag att de skulle få mer respekt om de var öppna med VAD de får, säger rakt ut att t.ex. “vi röstar för implementeringen av datalagringsdirektivet eftersom sossarna låter oss lägga en extra 5 kr skatt på bensinpriset, och vi tycker det är en riktig avvägning”, så att man vet vad man får när man röstar på dem).

Enstaka ledamoter som gjort integritetsfrågor till sin personvalsplattform kan fortfarande rädda ansiktet genom att rösta mot partilinjen. Beroende på hur valresultatet blir, kanske det inte spelar någon roll i voteringen, men det är så man gör för att stå för sina löften mot väljarna. Vi röstar trots allt in 349 individer som ska representera oss, inte 7 partiledningar.

Lage Ram och Jakop Dalunde har försökt förtydliga vad en röst på just dem innebär. Tyvärr är det en uppvisning i den klassiska politikergrenen “få det att verka som man säger en sak fastän man egentligen säger motsatsen”.

Lage Ram säger “Jag kommer inte att rösta för något datalagringsdirektiv!”. Klart! Tydligt! Kraftfullt! Eller? Nej. Att “inte rösta för” är inte samma sak som att “rösta mot”. Han kommer göra en Karl Sigfrid, gnälla lite, göra sig själv till martyr, och sedan kommer han kvitta ut sig så att inte röstresultatet förändras.

Jakop Dalunde är ännu slemmigt halare, och säger “Jag tänker definitivt motarbete(sic) direktivet och skulle (sitter btw inte i RD nu) rösta nej om det leder till ett nej.”. Unacceptable. Han kommer med andra ord bara rösta nej ifall tillräckligt många andra i förväg öppet deklarerat att de otvetydigt ska rösta nej, att det är klart på förhand att voteringen kommer falla, och han således kan gömma sig i mängden och undvika partiledningens vrede.

Nej, det håller inte. Om man är mot någonting så röstar man mot det, även om man är ensam mot 348 andra. Det är den typ av minimala ryggrad som vi har rätt att begära av våra riksdagsledamoter.

Märk väl, jag vill inte hoppa på de här två som faktiskt hör till de ljusast skinande stjärnorna hos miljöpartiet, men innan de har sagt, utan om och men, “jag kommer rösta nej”, så betyder det implicit motsatsen. Och det måste väljarna förstå innan de lägger sin röst i valet.

Hannes Dellings artikelserie i SvD har fått förväntat resultat. Folk i gemen har fått bekräftat antagandet att alla icke helt svenska par inte bara är lite suspekta, utan troligtvis fruimportör/slavägare, respektive slav.

ROKS lyckades utan något märkbart motstånd slå ihop samtliga män som funnit kärleken hos en icke-svensk, med en (väldigt) liten grupp psykopater. Det gick inte riktigt när man gjorde gällande att exakt alla män i sverige var sådana, men om man bara bet av en lite mindre tugga så gick det fint.

Och migrationsminister Tobias Billström lovar att det ska bli svårare att följa kärleken över landsgränser (utan att för den skull hjälpa de utsatta kvinnorna). Dels antyder han att det ska bli fler avslag på omvandlingen av tillfälliga uppehållstillstånd till permanenta, dvs att de förhållanden som har fungerat fint i två år i högre grad ska tvångsbrytas av staten, vad detta nu skulle ha med frågan att göra. Och dels ska inte visum utfärdas ifall man träffats via internet. Då är man ju dubbelt suspekt, herre gud, tänk att använda internetdateing. Tur att inga Riktiga Svenskar någonsin skulle komma på att göra något sådant.