Regeringen är nog inte ondskefull i sig (inte mer så än regeringar i allmänhet, i alla fall), men problemet som de springer på gång på gång är att de totalt saknar den ryggmärgsreflex som skulle få dem att reagera när de kommer med en idé som kränker individers privatliv. Det är säkert jättepraktiskt på många sätt att få detaljerad medlemsstatistik från A-kassorna, men i samma sekund som man kommer på den tanken, så BORDE man känna att “hoppsan, vänta nu, är det riktigt bra att vi skapar ett heltäckande register över vilka politiska sympatier merparten av svenska befolkningen har?”. Jag tror inte någon i regeringen egentligen tycker det är bra (eller i vart fall bra nog och viktigt nog att ta strid om), utan bara att det slog dem aldrig att det blir resultatet.

Sen kan man så klart tycka att det är förjävligt att politiska intresseorganisationer ska administrera en huvudsakligen skattefinansierad generell trygghetsförsäkring som – om den ska finnas alls – rimligtvis borde gälla alla lika, oavsett om man vill vara medlem i facken eller inte (och vilket fack i så fall). Men nu är det så det ser ut, och om man inte vill ändra på den ordningen (och alliansen är ju livrädda för att uppröra facken), då ska man vara rejält restriktiv med hur man sammanställer informationen därav…

Fast nu kommer vi till en annan av regeringens grundläggande problem, att man fått för sig att det är att “visa regeringsduglighet” att aldrig lyssna, aldrig kompromissa och framförallt aldrig, någonsin, ändra sig när man första gången yppat ett beslut. Så självklart kommer det här att drivas igenom, oavsett kostnaden.

Numera får den som vill öppna apotek och konkurrera med Apoteket. Bra så.

Verksamheten är dock fortfarande reglerad och övervakas på ett antal vis. Bra så.

Läkemedelsverket är bl.a. ansvariga för att certifiera de IT-system privata apotek ska använda. Det låter rimligt.

Rimligheten börjar dock naggas lite i kanten när man inser att det finns exakt ett system som är certifierat. Då är det inte svårt att räkna ut att utan konkurrens så kan licenskostnaden för systemet drar iväg… i det här fallet till 300k engångskostnad + 800k årlig licenskostnad. En ganska sur tablett för små hälsokostbutiker, ica-butiker eller liknande att suga på.

När man sedan ser att leverantören av detta enda tillåtna ganska dyra system som privata apotek måste köpa är just… Apoteket… då känns det inte riktigt som allt gick till som det var tänkt…

En betydligt bättre lösning vore ju om Livsmedelsverket skapade en referensimplementation med öppen källkod, som är allmänt tillgänglig och som alla som vill kan använda. Jag är ingen OSS-fundamentalist, men här känns det verkligen som modellen passar hand i handske. De som vill/behöver/kan kan anpassa referensimplementationen efter sina egna behov. Självklart kan man kräva att alla modifikationer måste certifieras innan de implementeras, och man kan ta en rimlig avgift för själva kontrollarbetet. Tredjepartsleverantörer kan konkurrera med referensimplementationen genom att t.ex. bygga in de nödvändiga funktionerna som en delmodul i befintliga affärssystem, kassasystem osv. På så vis skulle man skapa en öppen marknad där mindre handlare kan agera på ett säkert sätt utan onödiga instegsbarriärer, och konsulter och tredjepartsleverantörer kan sälja sina tjänster till de som behöver och är villiga att betala för dem. Och ingen skulle tvingas betala ohemult med pengar direkt till sin värsta konkurrent…

Ytterligare ett skäl att aldrig åka med tåg…

Redan tidigare var det främsta problemet med tåg den galna prismodellen. Det går aldrig att förutse vad en resa kommer kosta, inte ens i närheten. Man kan inte planera en resa med tåg, för om man kollar priset på en sträcka/datum, sedan kollar en annan som jämförelse, och så går tillbaka till den första, så kan priset vara det dubbla. Eller hälften. Detsamma gäller om man anger en annan start- och sluthållplats, så att resan blir längre, då kan priset ändå bli lägre. Ibland. Man måste experimentera. Men man vet aldrig när man hittat det bästa priset, för om man går tillbaka till ett alternativ man kontrollerat tidigare, så kan det ha ändrats.

Allt detta har lett till att vissa människor har satt i system att hitta biljetter till lågt pris, och sedan sälja dem vidare med ett påslag på t.ex. Blocket. Till ett fast pris.

Till att börja med så är det här ett enkelt och fullkomligt rationellt exempel på ett väl fungerande entrepenörsskap. Dessa människor erbjuder en nyttig tjänst, som SJ själva inte kan (eller rättare sagt vill) erbjuda. De ska uppmuntras, istället för att smutskastas!

Det tycker inte SJ. Och de väljer att angripa problemet inte genom att åtgärda grundfelet, den galna prissättningsmodellen, utan genom att helt enkelt göra alla biljetter personliga och kräva legitimation av alla resenärer.

Nu är det här iofs inte något nytt och omstörtande, så har det varit redan tidigare om man beställt biljetter på internet (och vem beställer på annat vis 2009?). När jag och min sambo åkte med tåg senast så höll vi på att bli avkastade just för att hon inte har ett svenskt ID-kort (och pass gäller ju inte), så bägaren rann över redan då för mig, aldrig mer kommer jag att betala SJ för att de ska förolämpa och hota mig.

Men det är provocerande även på ett rent principiellt plan. Nu tar alltså SJ bort den sista teoretiska möjligheten att resa utan att registreras. Ingen har med att göra vem jag är och vad för resa jag gör och varför, så länge jag har betalat min biljett så är resten none of anyones business! SJ har ingen som helst rätt att föra register över mina resemönster, det är MINA resemönster! Jag ska inte behöva kura inför någon uniformerad kontrollant som ska begära mina papper vart jag än tar mig!

Tack och lov kan man än så länge köra bil utan att någon ska lägga sig i det. Så länge man håller sig borta från Stockholm, Göteborg och andra städer som rutinmässigt övervakar alla motortrafikanter, vill säga…