Faktakollen: Rubriken skulle så klart ha varit “Reinfeldt uttrycker sig medvetet drastiskt”.

Den Store Ledaren är en fantastisk tillgång, om inte annat så för svenska språket. Vi har ju sedan tidigare fått “en juholtare”, och nu har vi en helt ny och betydligt bättre benämning på att avsiktligt uttala faktamässiga oriktigheter. Nästa gång jag gör det, så ska ni förstå att jag inte har ljugit, jag har bara “uttryckt mig medvetet drastiskt”.

Att uttrycka sig medvetet drastiskt förtjänar att hamna i det allmänna vardagsspråket. Ungefär som med en Veyronsekund (113,33 meter), har jag nu tagit det på mig att använda det i alla relevanta lägen istället för de äldre, sämre, alternativa uttrycken.

Enligt den praxis som utarbetats, så ska ca en halv miljon av Sveriges kulturdelare dela i sådan utsträckning att de skulle dömas till fängelsestraff. Uttryckt på annat vis, våra politiker har stiftat lagar som skulle, om de upprätthölls, skulle sätta en mer än fem gånger så stor andel av befolkningen bakom galler som USAs.

Forskaren som gjort studien konstaterar att

Men det är ingen reell fängelserisk som de här fildelarna är utsatta för […] dels därför att det inte finns samhällelig acceptans för att lagföra en halv miljon människor för ett brott som gemene man inte anser vara särskilt allvarligt.

Så är det förstås. Inte ens den mest självförintande politikern skulle på allvar önska att en halv miljon svenskar satt i fängelse för småskaligt copyrightintrång. Frågan man bör ställa sig är dock, varför de anser det rimligt att ett litet handfull slumpmässiga offer ska lagföras stenhårt för ett brott det inte vore moraliskt riktigt att lagföra alla “skyldiga” för?

Sverige, 2011.

Varför vänta på rättegången innan man skriver domslutet? Måste bara checka det med åklagaren, först.

Den här gången gäller det inte burqa, utan läderväst. Kräver ju bara en grundlagsändring, menvafan, vad är problemet? Jag föreslår att man utformar Lex H&M som en förordning, så att man inte behöver ny lagstiftning varje gång det gäller ett nytt klädesplagg, utan kan ange att alla ska klä sig enligt regeringens vid var tid gällande föreskrifter.

Apropå att Dinamarca flygpendlar till jobbet:

Rossana Dinamarca själv känner till att hennes resvanor utmärker sig.

– Jag är medveten om att jag har de kostnaderna. Anledningen att jag flyger är att jag har två små barn i Trollhättan, säger hon till Aftonbladet.

– Jag är borta ganska mycket i veckorna och ska jag åka med tåget måste jag åka söndag kväll och kommer inte hem förrän sent på kvällen på fredag. Nu kan jag träffa dem fredag kväll och äta frukost och se på Bolibompa på måndag morgon. Sådant blir så viktigt när man ses så lite.

– Ska man kunna vara småbarnsförälder och sitta i riksdagen? Jag tycker att alla ska kunna ha ett riksdagsuppdrag. För att jag ska kunna vara båda delar är det här det alternativ som finns.

Och det är ju ganska rimligt, vad hon säger. Men vad hon själv (tillsammans med resten av bilhatarna) glömmer bort är att även andra människor har liknande anledningar till att man inte alltid kan använda kollektivtrafiken. Igen vill sitta i stillastående bilköer i timmar. Ingen vill stressa fram på flygplatsen på väg till ett inrikesflyg. Man gör det för att alternativen är sämre. Det kanske är t.ex. känsliga barn i skolåldern som man inte vill bryta upp från deras vänner om man flyttar. Det egna bolaget kanske hänger på att man kan ta det där plötsligt uppkomna affärsmötet på andra sidan landet. Man kanske har hittat drömjobbet, men det ligger en bit utanför innerstan. Kanske jobbar man helt enkelt natt. Eller så vill man inte låna tio årslöner från banken för att skaffa ett radhus i närförhort. Kanske är man sjuk eller handikappad, men kapabel att jobba vidare bara man kan ta sig fram dörr till dörr.

Det finns lika många anledningar som det finns människor som kommit fram till att den bästa kompromissen för dem är något annat än att att trängas på tunnelbanan på morgonen. Problemet är att politiker som Dinamarca tror att just de är unika snöflingor, men alla andra är kuggar i ett samhällsmaskineri som skulle fungera perfekt om de bara gjorde exakt som politikerna sa.

Det ojjas åt alla håll och kanter över Petzälls vildhet. Men problemet är inte vad han gör eller inte gör i riksdagen nu, problemet är att vi (svenska folket) överhuvudtaget har valt in en kille vars enda politiska merit är att han kunnat skråla högst i rassekören till vår lagstiftande församling. DN skriver att det är “tveklöst dåligt för tilltron till förtroendevalda”. Vilken tilltro? Den finns inte. Men viktigare: jag har ingen tilltro för det svenska folket som väljer in den ena pajjasen efter den andra, och förser dem med nästan obegränsad makt över alla andra.

Enligt ABs ledare:

På ett personligt plan är han klart olämplig att räknas till det som i grundlagen kallas ”folkets främsta företrädare”.

Nog för att kast med liten sverigedemokrat är en kul sysselsättning, men, om man ska vara hederlig: Vad har Petzäll gjort som inte Schyman gjort tidigare? Det känns snarast som han noggrant följer i hennes stilettklacksspår.

Istället borde man nog diskutera den fråga som kommer upp varje gång en förtroendevald byter parti, eller när en person valts in på en plattform som står i motsats med partiets vändningar (tänk FRA-lagstiftningen, till exempel), nämligen: röstar vi på en person, eller på ett parti? Om det förstnämda gäller, ska självklart Petzäll sitta kvar i riksdagen, driva de frågor som är viktiga för honom, och samarbeta med vemhelst han har nytta av. Och på samma vis ska politiker ska inte en sekund tveka att sänka sina egna regeringar i viktiga frågor. Om det sistnämnda gäller, bör Petzäll omedelbart avgå och ersättas av någon annan hillbilly, partipiskan ska gälla, och argumenten mot att väldigt kraftigt minska antalet riksdagsledamöter evaporerar i princip fullständigt.

Båda alternativen fungerar. Vad som inte fungerar är vår nuvarande halvmesyr där man försöker göra både ock. Då blir det bara fel och aldrig rätt.

DN skriver om att Stockholm äntligen ska få tillbaka lite av den extra trafikskatten (“trängelsavgiften”) som från början lovades skulle gå direkt till infrastruktursatsningar i huvudstaden. Men man blandar ihop korten ganska väl.

Fram till 2015 avsätter regeringen 900–1.000 miljoner om året av trängselskatterna för investeringar i Stockholm. Fram till 2015 beräknas överskotten hamna på mellan 650 och 700 miljoner. När regeringen avsätter upp mot en miljard om året betyder det att Stockholm får tillbaka mer pengar än vad stadens bilister betalat in i trängselskatt.

Snacka om att jämföra äpplen och päron i ett desperat försök att få det att se ut som vi får tillbaka mer än vi betalat. Men investeringarna jämförs just med överskotten från trängselskatterna. Den rena vinsten, alltså. Efter all kostnad för administration och extra personal, efter alla betalningar till IBM osv. Vad stadens (och omgivande kommuners) bilister egentligen betalar, är en enormt mycket högre summa. Under 2010 betalades 812 miljoner kronor i skatt och tilläggsskatt (femhundringen i avgift om man är en dag sen med inbetalningen).

Om man överslagsberäknar att det betalas in 800 miljoner om året från 2007 till 2015, snackar vi alltså 6,4 miljarder (den som vill ha exakta siffror kan nog surfa omkring lite på Transportstyrelsens site, där finns nog allt med önskad noggrannhet). När man jämför detta med att vi får tillbaka 3×950 miljoner, 2,85 miljarder, så blir det tydligare att det ingalunda handlar om att “få tillbaka mer än vad som betalts”.

Om målet var att få mer pengar till infrastruktursatsningar, så hade det så klart varit betydligt effektivare (och enklare) att skita i trängselavgiften på 6,4 miljarder, och istället höja kommunalskatten med, t.ex., hälften av det beloppet. Men målet är och har så klart aldrig varit att få mer pengar till infrastruktursatsningar, det har hela tiden varit en härlig kombination av höjd skattebörda (ett egenvärde i sig för politiker av alla färger), att straffa bilister (ett egenvärde i sig för miljöpartister) och, som lax på löken, en liten lektion från Stockholms kommun till kranskommunerna i vem som är vems bitch.